Råkat ut för kortbedrägeri eller andra obehöriga transaktioner

Om du dröjer med att spärranmäla kan du själv bli betalningsskyldig för de obehöriga uttagen.

Du har inte särskilt gott om tid på dig att kontakta banken när du upptäcker att du saknar ditt kort. Du ska i princip kontakta banken omedelbart. Det finns situationer då man kan behöva ha lite längre tid på sig att spärranmäla sitt kort till banken, bland annat vid bostadsinbrott eller om man förlorar kortet utomlands.

Du ska lämna in en kortreklamation så snart det är möjligt efter det att du fick vetskap om de obehöriga transaktionerna. Ett riktmärke kan vara inom två månader från det att du fick vetskap om transaktionen. I alla fall måste du reklamera till banken senast 13 månader från det att transaktionen genomfördes. Om du inte reklamerar i tid förlorar du möjligheten att göra ditt klagomål gällande och du får själv stå för hela beloppet.

Det är betaltjänstleverantören, alltså banken eller kortutgivaren, som har bevisbördan för att transaktionen har genomförts på ett formellt korrekt sätt, alltså med rätt kod eller motsvarande och att det inte rört sig om något tekniskt fel.

Det är du som konsument som ska visa att det är antagligt att det är någon annan än du som gjort uttaget eller köpet. Om det gäller uttag som gjorts med kort uppstår i praktiken bara den frågan om du varken har blivit bestulen eller tappat kortet utan har kortet kvar. Om det gjorts uttag från ditt konto, till exempel efter ett telefonbedrägeri, så ska du visa att det är antagligt att det är någon utomstående som gjort uttagen från din internetbank.

Under tiden som banken behandlar din reklamation ska banken som huvudregel snarast återställa balansen på ditt konto. Det innebär dock inte att du kan räkna med att få behålla pengarna. Om banken kommer fram till att du är betalningsansvarig för transaktionerna så måste du betala tillbaka beloppet.

Kontohavare är kunden, alltså du.

Betaltjänstleverantören är den hos vem du har ditt konto, alltså typiskt sett din bank.

Betalningsinstrument är till exempel ditt kontokort, antingen ett debetkort där dina köp dras direkt från ditt konto eller ett kreditkort där du får en räkning på de köp som du gjort under en period. Men ett betalningsinstrument kan också vara ett annat personligt instrument eller personlig rutin som används för att initiera en betalningsorder, till exempel ett bankID eller koddosa.

Med personliga behörighetsfunktioner menas en personligt anpassad funktion som betaltjänstleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren för autentiseringsändamål, eller lite enklare uttryckt, det du använder för att bevisa att du är du.

Om betalningsmottagaren inte krävt godkännande av en transaktion med stark kundautentisering så kan du inte bli ansvarig om någon annan använder dina kortuppgifter eller liknande för att göra obehöriga köp. Bara om du själv på ett ohederligt sätt medverkat till den obehöriga transaktionen får du själv stå för den.

Ett annat uttryck är tvåfaktorsidentifiering. Det innebär i korthet att du måste använda minst två, av varandra oberoende, enheter för att bekräfta ditt köp eller uttag, till exempel ditt kort och din kod eller dina kortuppgifter och ditt tumavtryck.

I lagtexten uttrycks det så att det rör sig om en autentisering som grundas på användning av två eller flera komponenter, kategoriserade som kunskap (något som bara användaren vet), innehav (något som bara användaren har) och unik egenskap (något som användaren är), som är fristående från varandra så att det förhållandet att någon har kommit över en av komponenterna inte äventyrar de andra komponenternas tillförlitlighet, och som är utformad för att skydda autentiseringsuppgifterna mot obehörig åtkomst.