Utlandsbetalningar - Så fungerar det

Regler om vem som ska stå för avgifterna för en betalning, hur lång tid en betalning får ta och vilken information du som kund ska få av banken finns i betaltjänstlagen. De är tillämpliga på alla slags betaltjänster, som kortbetalningar, automatuttag, överföringar mellan konton och gireringar. Samma regler gäller för betalningar som sker inom Sverige som för gränsöverskridande betalningar.

Dessutom finns det en förordning som enbart handlar om gränsöverskridande betalningar.

Är exempelvis ett bankautomatuttag i Sverige kostnadsfritt för kunden, ska kundens bankautomatuttag i euro i ett annat EU-land också vara kostnadsfritt.

Banken har däremot alltid rätt att ta ut en valutaväxlingsavgift.

Exempel: Gör du en överföring i euro från Tyskland till Sverige ska avgiften för den överföringen inte vara högre än vad den tyska banken tar ut för en motsvarande överföring inom Tyskland.

Exempel: Gör du en överföring i danska kronor från Danmark till exempelvis Belgien, omfattas inte den överföringen av reglerna eftersom den danska valutan inte har anslutits till förordningen. Principen om "lika avgift" gäller alltså inte.

Det måste vara fråga om en betalning som behandlas elektroniskt och betalarens och mottagarens respektive betaltjänstleverantör (en bank eller ett annat företag som erbjuder betalningstjänster) måste befinna sig i olika medlemsstater. Sådana betalningar är exempelvis

• överföringar, det vill säga betalningsuppdrag om att ett visst belopp ska överföras till ett anvisat konto i annat land
• kortköp
• kontantuttag i bankautomat
• gireringar

Reglerna gäller både betalningar i euro och i nationella valutor om landet i fråga inte har euro och har anslutit sin valuta till förordningen. Sverige har anslutit sin valuta och betalningar i svenska kronor omfattas därför av reglerna.

Exempel: Gör du en överföring i euro eller i svenska kronor till Italien, omfattas den överföringen av reglerna.

För att bestämmelsen om lika avgift ska gälla får betalningen högst uppgå till 50.000 euro eller 500.000 svenska kronor.

Vid en överföring mellan en betalare och en mottagare är grundregeln att de delar på kostnaden för betalningstjänsten. Det betyder att den som ska betala eller överföra ett belopp betalar den avgift som hans eller hennes bank tar för tjänsten. Mottagaren svarar då för den avgift som mottagarbanken tar ut. Men om transaktionen innehåller en valutaväxling får parterna komma överens om en annan metod för att fördela avgifterna.

Hela det belopp som betalaren överför ska komma fram till mottagarens konto och den mottagande banken får därför inte dra sin avgift från det överförda beloppet. Det får mottagarbanken bara göra om banken i förväg har en särskild överenskommelse med sin kund om avgiften.

Huvudregeln är att en betalning ska ta högst en dag att genomföra, det vill säga att mottagaren ska ha tillgång till beloppet dagen efter att betalningsordern lämnats in.

Bestämmelserna om hur lång tid en betalning får ta gäller för en utlandsbetalning om den sker i euro och växlingen från svenska kronor till euro sker i Sverige.

Exempel: Om svenska kronor växlas till euro i Sverige och därefter överförs till Tyskland gäller reglerna. Sker valutaväxlingen först i Tyskland är reglerna inte tillämpliga.

En förutsättning för att betalningen ska ta en dag är att betalningsordern lämnas in på en bankdag. Banken får bestämma vid vilken tidpunkt nära bankdagens slut då en betalningsorder senast kan tas emot. Lämnas ordern senare än denna tidpunkt anses den ha tagits emot nästföljande bankdag. Kunden och banken får dessutom komma överens om att tidpunkten för mottagande ska vara en annan än det som annars gäller enligt lagen.

Banken som tar emot betalningsordern ska se till att beloppet sätts in på den mottagande bankens konto senast vid slutet av nästföljande bankdag. Har betalningstransaktionen initierats på papper får banken förlänga tiden med en bankdag.  

Innan du lämnar en betalningsorder som gäller en enstaka betalning ska du få följande information från banken:

• Vilka uppgifter som du ska uppge för att betalningen ska kunna utföras korrekt (exempelvis unika identifikationskoder som IBAN-nummer eller BIC-kod).
• Hur lång tid det som längst tar att genomföra betalningen,
• Den sammanlagda avgiften som du ska betala.

Om betalningen inkluderar valutaväxling ska du också få information om den växelkurs som ska gälla för betalningen. Uppger banken en viss växelkurs måste den kursen användas vid genomförandet av betalningstransaktionen. Eventuella avgifter som påverkar den faktiska växelkursen måste anges.

Den mottagande banken ska (vid en enstaka betalningstransaktion) informera sin kund om:

• Uppgifter som identifierar transaktionen och, när det är lämpligt, uppgift om betalaren samt information som har bifogats transaktionen
• Transaktionens belopp i den valuta som används i betalningsordern
• Det avgiftsbelopp som mottagaren ska betala till banken för transaktionen
• Vilken dag som ränta börjar räknas för det mottagna beloppet

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska banken ge betalningsmottagaren information om den växelkurs som har använts vid transaktionen samt transaktionens belopp före valutaväxling.