Strukturerade produkter

Det finns flera olika varianter av strukturerade produkter och olika sätt att dela in dem. Ett sätt att dela in produkterna är efter namn ett annat sätt är att dela in produkterna efter risk och om det finns ett kapitalskyddad eller inte.

Namnsättning 

Namnet kan visa vad produkten består av: aktieobligationer, kreditkorgsobligationer, räntekorgsobligationer, valutakorgsobligationer till exempel. Namnet på produkten är normalt bestämt efter vilka de underliggande finansiella instrumenten är, det vill säga vilken marknad investeringen ger exponering mot, till exempel aktier, valutor, råvaror, räntor och krediter. Namnet kan då ge information om vilken typ av risk och avkastning som gäller för den aktuella produkten.

Eftersom strukturerade produkters sammansättning kan vara svår att överblicka finns det viss information som ska lämnas till investerare. Det ska finnas ett faktablad och det kan också finnas marknadsföringsmaterial. Där ska basfakta om produkten, risker och avgifter tydligt framgå. Branschorganisationen Strukturerade Placeringar i Sverige (SPIS) har riktlinjer för hur informationen ska utformas i en branschkod.

En konsument ska få tillgång till faktabladet i god tid före ett eventuellt köp så att den som funderar på ett köp verkligen ska förstå produkten.

I produktens villkor ska det framgå vilka avgifter som kommer att tas ut, hur stora de är och när de kommer att tas ut. Avgifterna ska anges både i procent och i kronor. Avgifterna tas normalt ut vid ett tillfälle och det är i samband med köpet. Därefter tillkommer normalt inga ytterligare avgifter, varken under bindningstiden eller när bindningstiden är slut. Om man däremot säljer en strukturerad produkt i förtid kan däremot ytterligare avgifter tas ut. Avgifterna kan då bli höga, eftersom avgifterna normalt är beräknade på att produkten behålls till dess att den förfaller. Det finns andra avgiftsmodeller där avgifterna tas ut löpande under hela bindningstiden. Det är därför viktigt att förstå hur och när avgifterna ska betalas och hur mycket som tas ut i avgift.

Avkastningen i en strukturerad produkt är bestämd i avtalet för produkten. Där ska det framgå bindningstid och vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att produkten ska ge avkastning. Det ska också stå under vilka förutsättningar som avkastningen inte kan betalas ut eller förutsättningarna som gör att produkten helt förfaller och både avkastningen och ditt investerade kapital går förlorat.

För att förstå vilken risknivå en strukturerad produkt har är det viktigt att förstå vilka risker som är förknippade med vart och ett av de underliggande finansiella instrumenten. Det går alltså inte att bara se till den sammanvägda risken för produkten utan det är viktigt att analysera varje tillgångsslag för sig för att förstå hela riskbilden. Det kan vara kursrisk, kreditrisk, likviditetsrisk, marknadsrisk, prisvolatilitetsrisk, ränterisk och valutakursrisk. Riskerna påverkar även normalt möjligheten till avkastning. Både Finansinspektionen och disciplinnämnden för försäkringsdistribution har konstaterat att konsumenter bara i undantagsfall kan anses ha den matematiska och finansiella kunskap, samt erfarenhet som krävs för att kunna bedöma de risker som är förknippade med vissa strukturerade produkter.

Ett sätt att dela in strukturerade produkter är utifrån vilken risk du har att förlora hela eller delar av dina investerade pengar. Indelningen görs då mellan strukturerade produkter som har ett kapitalskydd och de som saknar det skyddet.

• Kapitalskyddade placeringar innebär att det finns skydd för hela eller delar av det investerade kapitalet på slutdagen. Observera att kapitalskyddet enbart gäller om man behåller produkten under hela bindningstiden. Det gäller alltså inte om man säljer i förtid. Kapitalskyddet inkluderar inte kostnader för courtage eller andra avgifter. Om det varit inflation under den period som produkten varit bunden så ingår inte någon kompensation för det i kapitalskyddet. Det vanligaste exemplet på kapitalskyddade investeringar är aktieindexobligationer.
• Marknadsplaceringar är investeringar som helt saknar garanti. Det investerade kapitalet kan helt eller delvis förloras. Det vanligast förekommande exemplet på marknadsplaceringar är så kallade autocalls och olika typer av bevis eller certifikat, som kreditbevis.

Strukturerade produkter är finansiella instrument och inte pengar på ett konto. Finansiella instrument omfattas inte av den insättningsgaranti som finns för pengar på konton, utan det skydd som finns är det så kallade investerarskyddet. Läs mer här om investerarskydd och insättningsgarantin.

Handeln med strukturerade produkter sker antingen på en förstahandsmarknad (primärmarknad) eller på en andrahandsmarknad (sekundärmarknad). Handeln på förstahandsmarknaden görs vanligtvis direkt med utgivaren av värdepappret (emittenten), alltså med nya strukturerade produkter. När handeln sker på andrahandsmarknaden så köps och säljs värdepappren av olika investerare sinsemellan. 

En strukturerade produkt med bindningstid är inte tänkt att säljas i förtid. En försäljning i förtid kan ibland ske på andrahandsmarknaden, det förutsätter att den aktuella produkten är noterad för handel på en börs. Priset blir vad marknaden värderar produkten till, det vill säga den dagens marknadspris. Marknadspriset kan vara både högre eller lägre än vad man investerat i produkten. En produkt som har en bindningstid och där syftet är att den ska behållas under löptiden kan vara svår att sälja före bindningstidens slut och marknadsvärdet påverkas ofta negativt av en försäljning i förtid.

Vid försäljning före bindningstidens slut kan det även tillkomma avgifter som påverkar avkastningen. Det är därför det är viktigt att ta ställning till konsekvensen av bindningstiden redan före ett beslut om att investera. Om den strukturerade produkten inte handlas på en börs kan det vara svårt att sälja den strukturerade produkten. Man måste då själv hitta en köpare vilket kan vara svårt och påverkar normalt priset negativt.

Strukturerade produkter har ofta bindningstider. Av den anledningen brukar strukturerade produkter kallas för "buy and hold-produkter" eftersom produkten ska ligga orörd under hela bindningstiden. Det finns i och för sig även produkter som går att behålla eller sälja när som helst, precis som aktier och fonder, de brukar kallas "open end-produkter". Det är därför viktigt att läsa villkoren för att förstå vad som gäller för den specifika strukturerade produkten. Om en strukturerad produkt har en bindningstid innebär det även att informationen som finns i dess faktablad förutsätter att den som investerar i produkten behåller den tills den förfaller, det vill säga hela bindningstiden. Om bindningstiden är lång är det viktigt att ta ställning till löptiden och det faktum att pengarna är bundna i den strukturerade produkten under hela löptiden före ett avtal tecknas.